En halv special med stark senap och västkustsallad

Jag tycker att det är bra att många engagerar sig i Nattkrökens väl och ve. Kommenterar på bloggen En Halv Special. Av mängden besökare på min blogg, trots att jag inte skrivit någon artikel på ett halvår, förstår jag att intresset fortfarande är stort och att den länkas runt både i 7-häradsbygden och i riket i övrigt.

Tanken med en blogg och det fria ordet är ju de facto att det som skrivs inte älskas av alla. En Halv Special har dock många supportrar i Malmö, vilket inte är speciellt konstigt med tanke på att Malmö FF står bloggskrivaren nära. Dock är Elfsborg det stora favoritlaget och där seriebiljetten finns.

Orsak och verkan till varför jag skapade den här bloggen, är att i det svenska kulturarvet finns korvmojen. Förvisso en ganska ny företeelse i den svenska kulturen, men ändå ganska svensk. Jag tycker att den är viktig som en del både i det integrationstänk som finns här i landet men också som en viktig del i att stilla hunger.

För en månad sedan gjorde jag ett återbesök hos Smirre i Jönköping. Han hade inte någon färdigvärmd kokkorv i sitt spad, men han sa att jag kunde sitta och vänta och så bjöd han på en kopp kaffe under tiden. Vi småpratade om lite olika saker, om ungdomsproblematiken och om varför bränderna startas i bland annat Rosengård och Lövgärdet. Då Smirre själv är av utomnordisk härkomst beskrev han en smärta i att invandrartäta bostadsområden drabbas på detta sätt.

Det att just han, av utomnordisk härkomst driver en av de mest välskötta, mest välsmakande korvmojar jag besökt gör mig extra glad. Det visar att en välskött moj har ett existensberättigande och att det funkar oavsett vilket ursprung en människa har. Heder åt Smirre.

Till kritikerna av min första recension av Nattkröken vill jag ändå skriva, att jag har gjort en revidering och gett dom en guldstjärna. Människor i min närhet har gjort mig delaktig i den förbättring som skett på Nattkröken. Det finns ju också en anledning till att Nattkröken skyltar med hemgjort mos idag. Den skylten och det moset fanns inte när jag gjorde min första recension.

Jag kommer att ta upp ett än mer skrämmande exempel, och det är i Gränna. Där finns två mojar. En som ligger vid den södra infarten. Där levereras ingen kokt korv, utan enbart grillad. Den andra, som ligger vid torget, har samma policy. Gränna är, förutom att dom har fött upp Alf Svensson, en mögelfläck på den svenska korvmojskartan.

I Vänersborg finns två mojar som ligger på torget, och mellan dessa båda mojar är det bara ett trestegshopp emellan. Tyvärr var den ena stängd då jag var där under hösten, medan den andra var öppen och självklart har jag material för en artikel om detta. Den kommer att komma, antagligen ihop med en inplanerad bandymatch på Arena Vänersborg.

Som skrivet är, det kommer nya publikationer, och jag hoppas att dom både kommer att glädja men självklart vill jag också att dom ska uppröra. För inget är mer självklart för mig än att ingen ska få profitera på en trött, ledsen och halvt utslagen fotbollssupporter på hemresa efter en förnedrande förlust i en match som självklart borde ha vunnits om domaren hade sett vad vi såg.

Vid ett nyligen genomfört besök i Ulricehamn kan konstateras att Nattkröken har den goda smaken att förändra sig när det kommer kritik. Numera serveras det hemlagat potatismos i mojen. Detta är ett av få ställen som verkligen har hemlagat mos på sina pappersbrickor. Vid snabbtesten som gjordes, dessutom dubbelt upp och vid andra gången tillsammans med bekant, kan konstateras att moset nu håller så hög klass att det är det bästa moset av alla mojar. Dessutom, vilket är oerhört viktigt, har räksalladen blivit riktigt god och den serveras i rikliga mängder. Mannen som serverade var föredömligt snabb och mycket trevlig.

En Halv Special vill ge mycket beröm för denna förändring. Jag vill dessutom uppmana alla fotbollssupportrar som åker till eller från match att stanna vid Nattkröken och fylla era magar. Ett perfekt ställe för stockholmsklubbarna och Kalmar FF supportrar att stanna till på väg hit eller dit.

En mer grundlig test kommer att göras på Nattkröken framöver, men fram till dess, grattis.

1977 antog FN en resolution om en rekommendation att internationella kvinnodagen, 8:e mars ska firas. 31 år senare debatteras denna rekommendation i ulricehamns kommunfullmäktige. Att det överhuvudtaget blir en debatt om en självklarhet är förvånande, men inte heller konstigt då det handlar om Ulricehamn. Ulricehamn är ett reaktionärt tillhåll som inte bara är 31 år efter sin tid utan snarare 100 år efter sin tid. Detta bevisas av fullmäktigebeslutet där ulricehamnarna inte ens är beredda att hissa sina flaggor för kvinnans och mänsklighetens kamp för jämlikhet.

Suck!

Snälla ni som tog detta beslut i fullmäktige. Hämta en tallrik pulvermos på ert favorithak Nattkröken. Försök att tugga i er denna kletmassa och skicka sedan kvittot till En Halv Special så får ni era pengar vid nästa utbetalning.

Någonstans inbillar vi oss att idrott är rent, publikvänligt och med ett enda syfte, nämligen att för oss vanliga dödliga kunna erbjuda underhållning, spänning och förströelse.

U21 i fotboll är kanske inte det mest upphetsande vi är med om, men för kommuner med storhetsvansinne och superimperialistiska multinationella företag är idrott och fotboll något helt annat. Det är ett sätt att tjäna pengar.

Detta blir mycket tydligt när Sverige ska arrangera U21-EM nästa år. Då kräver nämligen McDonalds att hela Borås Arena ska flagga i McDonalds färger. Nu råkar det vara så att det finns två hyresgäster. Den ena hyresgästen är ett bygg och snickeriföretag som heter Harald Nyborg och det andra företaget är McDonalds huvudkonkurrent på den svenska marknaden, Max hamburgare. Nu kräver McDonalds att Max ska stänga under U21-EM. Likt sina bundsförvanter Bill Gates med flera vill de ha världsherravälde. De ger sig inte innan världen dör av fettma på grund av McDonalds flottiga mat. De vill dessutom krossa allt som är byggt på nationell bas. Imperialismen ska likrikta oss till att fylla McDonalds penningpung.

Detta strider mot alla idéer om idrott, om demokrati, om vänskap och utveckling.

Borås stad, med oraklet Morgan Hjalmarsson i spetsen, har redan tecknat kontrakt med UEFA och med detta också tecknat kontrakt med McDonalds. Morgan Hjalmarsson är en fanatiskt anhängare av McDonalds och den amerikanska imperialismen.

Jag utdelar priset Dagens Pulvermos till Morgan Hjalmarsson och till McDonalds svenske chef. Ni kan åka till Hörnans Grill i Alvesta och köpa var sin papperstallrik överfull med pulvermos. Ta ett kvitto och skicka det sedan till En Halv Special. Ni får sedan era utlagda pengar i samband med nästa löneutbetalning.

Det hör till saken att Dagens Pulvermos är det sämsta pris någon kan få. För er som inte visste detta sedan innan!

Det finns historia i de flesta områden där det finns en korvmoj. Längs med Viskadalen kommer man från boråshållet efter några mil till Marks kommun. Kinna, Skene och Örby är de tre metropoler som bildar grundstommen i en av textilsveriges starkaste fästen. Det finns andra samhällen som också vill räkna sig till centrum av markbygden och dit hör väl onekligen Fritsla och i viss mån Björketorp och Rydal. Fritsla har alltid stått lite offside i förhållande till de andra samhällena och inte helt utan fog kallats för vilda västern. I Fritsla fanns också en mycket stark kommunistisk tradition inom den markska arbetarrörelsen och detta upprörde de mer småborgerliga socialdemokraterna i huvudorten Kinna. Kinnaborna ansåg sig lite finare än övriga i bygden där Häggån och Viskan bildade blodådern för industrins framväxt.

Fritslas egenart inom arbetarrörelsen blev påtaglig på 70-talet när ett av samhällets största industrier skulle lägga ner. Haldens Färgeri AB var ett av alla lönefärgerier som växte fram i sjuhäradsbygden i takt med att textilindustrin blev större under 1900-talets första hälft. Som alla andra färgerier var arbetet fruktansvärt hårt, skitigt och dessutom med låga löner. Färgerierna levde på vad andra textilföretag producerade och behövde ha färgat. Detta fungerade väl i medgång, men på 70-talet började tekoindustrin att falla samman. Det mesta började i Norrköping 1969 när YFA, Yllefabriksaktiebolaget, gick i konkurs och cirka tusen personer sparkades ut i ovisshet. Som dominobrickor föll sedan det ena textilföretaget efter det andra och snart var det Haldens Färgeris tur att möta sitt öde.

Det som hände då, var att arbetarna på färgeriet bestämde sig för att ta över hela bygget och fortsätta driva företaget men nu med sig själva som ägare. Hur märkligt det än kan verka, så lyckades de få ett banklån samtidigt som de satte in en egen summa. Detta väckte stor uppståndelse i Sverige och skapade hopp hos många andra att kunna göra likadant.

Nu blev inte lyckan så värst långvarig, utan några år senare såldes fabriken till en större ägare och idag finns inget kvar av verksamheten.

Detta blev Fritslas kulturella annektering in i storebröderna Kinna, Skene och Örby. All service hamnade i Kinna och Skene. Sjukvården, apoteket, systembolaget, och eftersom fritslaborna både var sjuka och törstiga sköttes vägunderhållet in till centralorten på ett minituiöst sätt, då trafiken var stor.

Detta kanske kanske är en skröna, men hade inte systembolaget funnits i Kinna hade inte fritslaborna behövt någon väg alls in till centralorten.

Det hör till saken att i Fritsla finns en mycket berömd korvmoj, men det är inte denna vi ska behandla idag, utan den arge konkurrenten i Skene.

Korvmojen i Skene heter Frölich Grill & Kiosk. Den ligger vid avfarten mot Örby, vid trafikljusen i Skene som en person en gång upplyste mig om när jag frågade var jag kunde köpa en korv någonstans.

Innan En Halv Special börjar sin bedömning, så lite om vilken hopplös svår parkering stället förfogar över. Det känns som att jag parkerar på en bred trottoar eller i värsta fall på grannens asfalterade uteplats. Jag tittade mig om tre eller fyra gånger innan jag på allvar förstod att det var just där jag skulle parkera bilen. Det var när ytterligare två bilar hade ställt sig jämte mig som jag kände att det hela var ok.

1. Smaken

På 70-talet när En Halv Special vistades mycket i markbygden var Skenes korvmoj en fantastisk skapelse. Hemmagjort mos, riktig wienerkorv, flera olika sorters senap, rejäla portioner, personlig service och en gudomlig smak. Med viss förväntan äntrar jag därför Frölichs gatukök. Om det var nostalgi eller om jag bara blivit äldre är det svårt att säga något om, men smaken hade bytt skepnad. Borta var det hemmagjorda moset och det var nu ersatt av pulvermos. Dessutom ett ganska dåligt pulvermos som tyvärr hade en smak av ingenting vilket vatten brukar smaka som. Korven var ersatt av någon Lithellkopia. Senapen fanns enbart i standardutförande, alltså vanlig senap, sötstark och skånsk. Uppenbart var kvinnan som serverade medveten om detta, så hon sprutade på ketchup över alltihop utan att be om lov. Hon gjorde det dessutom mot min vilja, då jag alltid i ett tidigt skede tydligt talar om att det inte ska vara någon ketchup över huvud taget.

Tyvärr Frölich, ni skrapar ihop mellan 2 och 3 poäng på detta. Jag sätter en trea, då min nostalgi kanske sänkte smaken lite, men mer än tre kan det inte bli även om historiens vingslag inte hade funnits där.

Det som gör trean befogad är att jag fick rikligt med västkustsallad, vilken i sig var av standardmodell. Dock inte heller där av gourmetkvalitet.

2. Priset

Jag vidhåller att två kokta korvar med mos och västkustsallad inte ska behöva kosta mer än 50 kr. Om det kostar över 50 kr så ska det smaka oerhört gott. Hos Frölich fick En Halv Special betala 57 kr, vilket ger ett avdrag med en poäng för varje krona som ni går över 50. Summa summarum blir alltså poängen för priset 3.

3. Bemötandet

Om jag kommer till en korvmoj och det befinner sig tre personer innanför luckan, så tycker jag att en av dem kan kosta på sig ett leende. Jag kände mig som någon som kommer för att ställa till besvär. Frölich, ni måste förstå att jag är kund och ni lever på att jag handlar hos er. Svårare är det inte. Hur tråkigt ni än tycker att det är att stå där och slabba upp mos, korv och västkustsallad så är det eran inkomstkälla. Därmed vill jag ha minst ett leende av en av de tre. Jag fick inget.

Incidenten med ketchupsprutet över mitt mos kunde hanterats på ett mer proffessionellt sätt än att bara raka av det översta moset. Jag hade inte bett om ketchup och jag hade dessutom tydligt sagt ifrån att jag inte ville ha ketchup. Då är god service att börja om och sedan göra rätt.

Vid dagen för mitt inhandlande hade ni i mojen svarta förkläden på er. Min uppmaning är att ni emellanåt tittar på varandra och ser efter om ni tycker att ni ser fräscha ut. Den här dagen hade ni uppenbart inte gjort det, för det var ett mycket solkigt förkläde som fanns på den som serverade mig.

Tyvärr! Ni får en tvåa, och detta enbart för att det gick snabbt. Ni har oerhört mycket att lära. Ta gärna en tur till Smirres i Jönköping och fråga om dom kan bli era mentorer. Jag tror att ni skulle behöva det!

4. Hygien

Jag har redan varit inne på en del av hygienen under bemötandet. Det skulle kunna räcka. Här vill jag ändå ge kredit för att papperskorgarna var tömda och att det var fräscht på serveringsskivan. Dock finns det en sak som jag reagerade på. Strax efter att jag hade fått min bricka och stod utanför i solskenet och åt kommer personalen ut och ställer sig och röker strax framför mojen. Detta är inte hygien för mig utan drar ner betyget till en trea.

Totalt blir det 11 poäng av 40 möjliga. Detta är inget som ni på något sätt kan vara stolta över, utan det blir för er att jobba på kvalitet, hygien, bemötande och pris. Det krävs inga mirakel för att komma över 20 poäng. Enbart en vilja att ge kunden en någorlunda totalupplevelse.

Som sagt, ingen ska få sko sig på en fotbollssupporter, utan vi ska behandlas med respekt även om vi kommer från Malmö klockan två på natten och är bakfulla och dessutom förlorat med 4-0.

Vi är värda ett bättre öde än Frölich!