En halv special med stark senap och västkustsallad

1977 antog FN en resolution om en rekommendation att internationella kvinnodagen, 8:e mars ska firas. 31 år senare debatteras denna rekommendation i ulricehamns kommunfullmäktige. Att det överhuvudtaget blir en debatt om en självklarhet är förvånande, men inte heller konstigt då det handlar om Ulricehamn. Ulricehamn är ett reaktionärt tillhåll som inte bara är 31 år efter sin tid utan snarare 100 år efter sin tid. Detta bevisas av fullmäktigebeslutet där ulricehamnarna inte ens är beredda att hissa sina flaggor för kvinnans och mänsklighetens kamp för jämlikhet.

Suck!

Snälla ni som tog detta beslut i fullmäktige. Hämta en tallrik pulvermos på ert favorithak Nattkröken. Försök att tugga i er denna kletmassa och skicka sedan kvittot till En Halv Special så får ni era pengar vid nästa utbetalning.

Någonstans inbillar vi oss att idrott är rent, publikvänligt och med ett enda syfte, nämligen att för oss vanliga dödliga kunna erbjuda underhållning, spänning och förströelse.

U21 i fotboll är kanske inte det mest upphetsande vi är med om, men för kommuner med storhetsvansinne och superimperialistiska multinationella företag är idrott och fotboll något helt annat. Det är ett sätt att tjäna pengar.

Detta blir mycket tydligt när Sverige ska arrangera U21-EM nästa år. Då kräver nämligen McDonalds att hela Borås Arena ska flagga i McDonalds färger. Nu råkar det vara så att det finns två hyresgäster. Den ena hyresgästen är ett bygg och snickeriföretag som heter Harald Nyborg och det andra företaget är McDonalds huvudkonkurrent på den svenska marknaden, Max hamburgare. Nu kräver McDonalds att Max ska stänga under U21-EM. Likt sina bundsförvanter Bill Gates med flera vill de ha världsherravälde. De ger sig inte innan världen dör av fettma på grund av McDonalds flottiga mat. De vill dessutom krossa allt som är byggt på nationell bas. Imperialismen ska likrikta oss till att fylla McDonalds penningpung.

Detta strider mot alla idéer om idrott, om demokrati, om vänskap och utveckling.

Borås stad, med oraklet Morgan Hjalmarsson i spetsen, har redan tecknat kontrakt med UEFA och med detta också tecknat kontrakt med McDonalds. Morgan Hjalmarsson är en fanatiskt anhängare av McDonalds och den amerikanska imperialismen.

Jag utdelar priset Dagens Pulvermos till Morgan Hjalmarsson och till McDonalds svenske chef. Ni kan åka till Hörnans Grill i Alvesta och köpa var sin papperstallrik överfull med pulvermos. Ta ett kvitto och skicka det sedan till En Halv Special. Ni får sedan era utlagda pengar i samband med nästa löneutbetalning.

Det hör till saken att Dagens Pulvermos är det sämsta pris någon kan få. För er som inte visste detta sedan innan!

Det finns historia i de flesta områden där det finns en korvmoj. Längs med Viskadalen kommer man från boråshållet efter några mil till Marks kommun. Kinna, Skene och Örby är de tre metropoler som bildar grundstommen i en av textilsveriges starkaste fästen. Det finns andra samhällen som också vill räkna sig till centrum av markbygden och dit hör väl onekligen Fritsla och i viss mån Björketorp och Rydal. Fritsla har alltid stått lite offside i förhållande till de andra samhällena och inte helt utan fog kallats för vilda västern. I Fritsla fanns också en mycket stark kommunistisk tradition inom den markska arbetarrörelsen och detta upprörde de mer småborgerliga socialdemokraterna i huvudorten Kinna. Kinnaborna ansåg sig lite finare än övriga i bygden där Häggån och Viskan bildade blodådern för industrins framväxt.

Fritslas egenart inom arbetarrörelsen blev påtaglig på 70-talet när ett av samhällets största industrier skulle lägga ner. Haldens Färgeri AB var ett av alla lönefärgerier som växte fram i sjuhäradsbygden i takt med att textilindustrin blev större under 1900-talets första hälft. Som alla andra färgerier var arbetet fruktansvärt hårt, skitigt och dessutom med låga löner. Färgerierna levde på vad andra textilföretag producerade och behövde ha färgat. Detta fungerade väl i medgång, men på 70-talet började tekoindustrin att falla samman. Det mesta började i Norrköping 1969 när YFA, Yllefabriksaktiebolaget, gick i konkurs och cirka tusen personer sparkades ut i ovisshet. Som dominobrickor föll sedan det ena textilföretaget efter det andra och snart var det Haldens Färgeris tur att möta sitt öde.

Det som hände då, var att arbetarna på färgeriet bestämde sig för att ta över hela bygget och fortsätta driva företaget men nu med sig själva som ägare. Hur märkligt det än kan verka, så lyckades de få ett banklån samtidigt som de satte in en egen summa. Detta väckte stor uppståndelse i Sverige och skapade hopp hos många andra att kunna göra likadant.

Nu blev inte lyckan så värst långvarig, utan några år senare såldes fabriken till en större ägare och idag finns inget kvar av verksamheten.

Detta blev Fritslas kulturella annektering in i storebröderna Kinna, Skene och Örby. All service hamnade i Kinna och Skene. Sjukvården, apoteket, systembolaget, och eftersom fritslaborna både var sjuka och törstiga sköttes vägunderhållet in till centralorten på ett minituiöst sätt, då trafiken var stor.

Detta kanske kanske är en skröna, men hade inte systembolaget funnits i Kinna hade inte fritslaborna behövt någon väg alls in till centralorten.

Det hör till saken att i Fritsla finns en mycket berömd korvmoj, men det är inte denna vi ska behandla idag, utan den arge konkurrenten i Skene.

Korvmojen i Skene heter Frölich Grill & Kiosk. Den ligger vid avfarten mot Örby, vid trafikljusen i Skene som en person en gång upplyste mig om när jag frågade var jag kunde köpa en korv någonstans.

Innan En Halv Special börjar sin bedömning, så lite om vilken hopplös svår parkering stället förfogar över. Det känns som att jag parkerar på en bred trottoar eller i värsta fall på grannens asfalterade uteplats. Jag tittade mig om tre eller fyra gånger innan jag på allvar förstod att det var just där jag skulle parkera bilen. Det var när ytterligare två bilar hade ställt sig jämte mig som jag kände att det hela var ok.

1. Smaken

På 70-talet när En Halv Special vistades mycket i markbygden var Skenes korvmoj en fantastisk skapelse. Hemmagjort mos, riktig wienerkorv, flera olika sorters senap, rejäla portioner, personlig service och en gudomlig smak. Med viss förväntan äntrar jag därför Frölichs gatukök. Om det var nostalgi eller om jag bara blivit äldre är det svårt att säga något om, men smaken hade bytt skepnad. Borta var det hemmagjorda moset och det var nu ersatt av pulvermos. Dessutom ett ganska dåligt pulvermos som tyvärr hade en smak av ingenting vilket vatten brukar smaka som. Korven var ersatt av någon Lithellkopia. Senapen fanns enbart i standardutförande, alltså vanlig senap, sötstark och skånsk. Uppenbart var kvinnan som serverade medveten om detta, så hon sprutade på ketchup över alltihop utan att be om lov. Hon gjorde det dessutom mot min vilja, då jag alltid i ett tidigt skede tydligt talar om att det inte ska vara någon ketchup över huvud taget.

Tyvärr Frölich, ni skrapar ihop mellan 2 och 3 poäng på detta. Jag sätter en trea, då min nostalgi kanske sänkte smaken lite, men mer än tre kan det inte bli även om historiens vingslag inte hade funnits där.

Det som gör trean befogad är att jag fick rikligt med västkustsallad, vilken i sig var av standardmodell. Dock inte heller där av gourmetkvalitet.

2. Priset

Jag vidhåller att två kokta korvar med mos och västkustsallad inte ska behöva kosta mer än 50 kr. Om det kostar över 50 kr så ska det smaka oerhört gott. Hos Frölich fick En Halv Special betala 57 kr, vilket ger ett avdrag med en poäng för varje krona som ni går över 50. Summa summarum blir alltså poängen för priset 3.

3. Bemötandet

Om jag kommer till en korvmoj och det befinner sig tre personer innanför luckan, så tycker jag att en av dem kan kosta på sig ett leende. Jag kände mig som någon som kommer för att ställa till besvär. Frölich, ni måste förstå att jag är kund och ni lever på att jag handlar hos er. Svårare är det inte. Hur tråkigt ni än tycker att det är att stå där och slabba upp mos, korv och västkustsallad så är det eran inkomstkälla. Därmed vill jag ha minst ett leende av en av de tre. Jag fick inget.

Incidenten med ketchupsprutet över mitt mos kunde hanterats på ett mer proffessionellt sätt än att bara raka av det översta moset. Jag hade inte bett om ketchup och jag hade dessutom tydligt sagt ifrån att jag inte ville ha ketchup. Då är god service att börja om och sedan göra rätt.

Vid dagen för mitt inhandlande hade ni i mojen svarta förkläden på er. Min uppmaning är att ni emellanåt tittar på varandra och ser efter om ni tycker att ni ser fräscha ut. Den här dagen hade ni uppenbart inte gjort det, för det var ett mycket solkigt förkläde som fanns på den som serverade mig.

Tyvärr! Ni får en tvåa, och detta enbart för att det gick snabbt. Ni har oerhört mycket att lära. Ta gärna en tur till Smirres i Jönköping och fråga om dom kan bli era mentorer. Jag tror att ni skulle behöva det!

4. Hygien

Jag har redan varit inne på en del av hygienen under bemötandet. Det skulle kunna räcka. Här vill jag ändå ge kredit för att papperskorgarna var tömda och att det var fräscht på serveringsskivan. Dock finns det en sak som jag reagerade på. Strax efter att jag hade fått min bricka och stod utanför i solskenet och åt kommer personalen ut och ställer sig och röker strax framför mojen. Detta är inte hygien för mig utan drar ner betyget till en trea.

Totalt blir det 11 poäng av 40 möjliga. Detta är inget som ni på något sätt kan vara stolta över, utan det blir för er att jobba på kvalitet, hygien, bemötande och pris. Det krävs inga mirakel för att komma över 20 poäng. Enbart en vilja att ge kunden en någorlunda totalupplevelse.

Som sagt, ingen ska få sko sig på en fotbollssupporter, utan vi ska behandlas med respekt även om vi kommer från Malmö klockan två på natten och är bakfulla och dessutom förlorat med 4-0.

Vi är värda ett bättre öde än Frölich!

Eftersom den här bloggen följer den svenska fotbollscykeln så tar En Halv Special ny sats mot en allsvensk säsong. Artiklar kommer att publiceras med ojämna mellanrum, men som det ser ut i arkivhögen som jag jobbat på under vintern ser det ut att kunna komma kanske en artikel i veckan. Som vanligt blir det recensioner av korvmojar. Några är besökta under vintern, och tyvärr kan jag väl redan nu meddela att det har tyvärr inte hittats några kanonställen. Dock lär väl Hörnans Grill i Alvesta behålla sin jumboplats. På sätt och vis blir ju Alvesta en metropol för härskarpotentater, då Dagens Pulvermos fortsättningsvis kommer att delas ut där. Carl Bildt, Tony Blair med flera kan ta en sväng dit för att hämta sin tallrik med mos och sedan skicka in kvittot till en Halv Special.

Fotbollsminnen kommer att presenteras. Några närliggande och andra från lite längre avstånd. En uppskattning som En Halv Special fått, är att supporterklubben för Jönköpings Södra haft med en artikel från denna blogg. Dessutom med ett särskilt tack till skribenten. En av artiklarna är dessutom citerad i Sydsvenskan, dock endast med några få rader, men det visar att det stora läsarantal som En Halv Special har inte bara är flyktiga fotbollsfreak utan också människor med kulturintresse, då det var på Sydsvenskan kultursida som citatet fanns.

Några artiklar om musik kommer att presenteras. Som det framgått av tidigare artiklar så är även En Halv Special en stor älskare av musik, och då framför allt bluesen. En ny cykeltur är planerad till Åmål i sommar, och i planeringen ligger även att forstätta runt Vänern för att på detta sätt på samma år cykla både runt Vättern och Vänern. Vättern ska cyklas i form av Vättern-rundan den 14-15 juni. Hur detta avlöper får vi se, men det blir tillsammans med En Halv Specials dotter. Vilket namn hon ska ha i artiklarna får gärna läsarna komma med förslag om. Alla förslag välkomnas och som vanligt hoppas jag att det inte ska behöva ske någon censurering.

I år är det dessutom EM-år. EM för sveriges del började 1992. Innan dess hade vi aldrig lyckats ta oss till ett europeiskt mästerskap och det året kom vi med som arrangör. Eftersom mästerskapet går i Österrike och Schweiz så kanske det kan bli en tillbakablick på sveriges kvalmotståndare till VM 1962 och matchen där Zamora Nyholm blev knockad och utburen på bår. Detta var innan reserver fick plockas in, så en av sveriges backar fick byta om och helt sonika ställa sig i målet.

Ljungskile är ju, fantastistkt nog tillbaka i allsvenskan, och vem minns inte seriefinalen i division 1 1996 på Skarsjövallen. Året då både Elfsborg och Ljungskile gick upp i allsvenskan. Elfsborg av egen kraft och Ljungskile genom att kvalbesegra Umeå. Umeå har inte varit sig lika sedan dess och valde att satsa på damfotboll istället.

Damfotboll blir också ett ämne som kommer att behandlas. Vår förnedrande syn på damfotbollen. Vi lever i år 2008 och märker tydligt inom just fotbollen hur dåligt ställt det är med jämlikheten mellan könen.

Allt detta plus kanske en hel del annat. Och inte minst, alla läsares kommentarer vilket i sig gör En Halv Special till ett läsvärt forum!

Det är alltid svårt att skriva något när en människa har gått bort. Ofta blir det dom vackra orden och ord som vill påskina att personen som gått bort var en närmre vän än vad fallet varit i själva verkligheten.

En Halv Special vill skriva ett tack framför allt utifrån fotbollen men självklart också som en Romanista.

För cirka tio år sedan kom boken GreNoLi - ett fotbollsäventyr. Boken är skriven av Eva af Geijerstam och utgiven på Bonniers förlag. 

Likt andra fotbollsböcker som Fever Pitch, En miljon för en klackspark med många flera var detta en bok som slukades av En Halv Special.

När den efter något dygn var färdigläst återvände jag genast till första sidan igen för att sakta bläddra framåt till de delar som var särskilt intressanta för en supporter. Till saken hör att En Halv Special aldrig var supporter till Milan, utan snarare sett Milan som ett köplag utan egentlig själ. Nord-italienska lag överhuvud taget har för mig alltid saknat själen. Det har varit dom frusna supportrarnas klubbar, Juventus, Milan, Inter.

Det jag stannar för först i boken är på sidan 21. Eva af Geijerstam beskriver året 1949, alltså det år då Milan ska möta Inter och alltså Grenolis första Milano-derby.

"Strängt taget är landet fortfarande lika hungrigt som före kriget och i djup politisk kris. Inflationen rasar. Strejker skakar landet när arbetarna kräver bättre levnadsvillkor. Långt ner i söder på Sicilien tar makten regelmässigt till vapen för att kväsa lantarbetarnas gryende rop på det land och de rättigheter Mussolini utlovade men aldrig levererade. Det är endast ett år sedan revoltören Salvatore Giuliano dödas tillsammans med förstamajdemonstrerande sicilianare.Det är också till Sicilien, till fiskebyn Aci Trezza, filmregissören Luchino Visconti far för att spela in sitt neorealistiska fiskardrama, mästerverket Jorden skälver."

Självklart bör varje fotbollssupporter läsa hela denna bok, oavsett vilken färg tröjan har.

Det är till detta land Nils Liedholm kommer. Från ett land och en kultur som varit förskonad från andra världskriget. Från ett land som samarbetat i "lagom" mängder med både nazister och andra krigsfolk.

I detta land blir han snart en ikon värd namnet ikon. Sveriges fotbollsförbund passar samtidigt på att säga upp bekantskapen, då det i Sverige ansågs vara fult att tjäna pengar på idrott. Därför blir Nils Liedhom, liksom Gunnar Gren och Gunnar Nordahl samt ytterligare några knappt omnämnda i svenska massmedia.

En spelare som också hamnade i kylan var Lennart "Nacka" Skoglund.

För mig har ändå just Nils Liedhom varit speciell. Detta var inte så mycket som fotbollsspelare utan som den taktiker och coach han blev för Roma. Vid en intervju för många år sedan i en tidning beskriver Liedholm fotboll som något där varje spelare ska ha flera roller och där rollen som målgörare är en konsekvens av lagets samtliga roller.

Nils Liedholm var en av företrädarna för fotboll som spelas på marken. Detta var han tydlig med redan under sin egen spelarkarriär, men blev som tränare nästan pedantisk med detta synsätt.

Nils Liedhom skapade det moderna Roma. Laget som spelar fotboll med stil och elegans. Med detta har också Nils Liedhom varit med och skapat den italienska fotbollen, där rörelse och passningar hela tiden rör sig i ett harmoniskt mönster.

Jag vågar påstå, att Italiens VM-kröning 2006 till stora delar var i vinddraget efter Nils Liedholms gärningar inom den italienska fotbollen.

Det finns en annan sak som också berör mig när det gäller Nils Liedhom och Svenska fotbollsförbundet. 

1979 avslutade George Åby Ericsson sin ganska framgångsrika era som förbundskapten för svenska landslaget i fotboll. Åby kunde på sin meritlista bland annat räkna in en 5e plats i VM i Väst-tyskland.

När en ny förbundskapten ska tillsättas tar Nils Liedholm kontakt med Svenska fotbollsförbundet och erbjuder sina tjänster.

Hos många, och självklart också hos en Halv Special, bultar hjärtat hårdare med att kanske få hit Il barone. Denna magiska coach på svensk mark och som ledare för svenska landslaget.

Surheten och gnidenheten har tydligen alltid funnits och finns fortfarande hos alla besserwissers på Svff. Ingen Nils Liedholm. Däremot sattes en platsannons in hos arbetsförmedlingen och vi fick Laban Arnesson. Därmed god natt med hela 80-talet.

Hur gick det då för Nils Liedhom?

Scuddetton 82/83 med Roma var det största. Och är det största som en spelare, ledare eller supporter kan vara med om. När den eviga stadens största söner firar på Stadio Olimpico.

Tack för det Nils Liedholm! Jag gläder mig mer för scuddetton som du gav Roma än att se dig på coachbänken för svenska landslaget!

Det är skillnad på kultur!