En halv special med stark senap och västkustsallad

Semestern började i fredags även om det var arbetsdag då! En skön helkväll på stan, god mat på Sandwalls plats, god pilsner och många trevliga kamrater både vid matbordet och som flanerade förbi och stannade och pratade en stund.

Kampen mot översitteri, korruption, falska amerikanska presidenter, falska kristdemokrater med Göran Hägglund i spetsen med flera reaktionära spöken kommer att få sin mosbricka gjord av dåligt pulver upptryckt i ansiktet av denna blogg.

Utöver detta kommer fler personligen upplevda fotbollshistorier att presenteras.

Recensioner av korvmojar kommer att accellerera liksom berättelser som andra delgivit mig.

Hösten på En Halv Special kommer att bli fantastisk.

Utöver detta kommer HowlinWolf med en uttömande krönika om blues-sommaren som den kan upplevas på nummer ett av bluesfestivaler, nämligen den i Åmål.

Håll till godo alla läsare! Ni är många tusen som läst En Halv Specials krönikor och många fantastiska kommentarer både på bloggen och på olika forum.

Ha en bra sommar, och glöm aldrig anarkisternas grundtes: Arbetarklassens frigörelse ska vara på dess egna villkor! 

Idag tar En Halv Special en sväng lite utanför presidenter, kungar, kristdemokratiska moralpolitiker och väljer en annan typ av maktarrogans.

Vid Yttre Åsunden har rikemansknösar och moderatmuffar nu fått sin egen S:t Andrews. Här ska Reinfeldts politiska bas lära sig hur dom bäst drämmer iväg en liten boll med hjälp av en järnpinne.

Anläggandet av denna golfbana har varit omstridd. Många, både grannar och andra har tyckt att detta vackra område borde få möjlighet att bevaras som det varit och med stor möjlighet för människor att kunna njuta av stranden, ängen och Åsunden. Så vill inte dom rika och människor med makt. Ledordet tycks istället vara; bort med packet!

För ett gage och lite uppmärksamhet säljer sig då golfaren Carin Koch till hela invigningskören.  Utklädd till någon form av hovnarr klipper hon bandet och slår första bollen, allt till ett försiktigt jubel från den penningstinna publiken. Jublar högt gör inte dessa människor, för jublar högt gör ju bara det fulla packet på fotbollsarenorna.

Carin Koch, du ska nu föräras med denna bloggs enda utmärkelse. Du ska få Dagens Pulvermos. En icke alls hedervärd utnämning. Eftersom du ändå har varit i trakten kan du passa på att åka till Nattkröken i Ulricehamn. Där beställer du en stor tallrik pulvermos. Jag är generös så ta en Stockholmare (Pucko) också. Be om ett kvitto, för detta skickar du in till En Halv Special så får du tillbaka ditt utlägg vid nästa löneutbetalning.

Välkommen in i gänget av maktarrogans och plundrare! 

På slutet av 60-talet växte Jönköping fram som ett centrum för olika inriktningar som skapade den nya tiden. På Hotell Portalen öppnades det en pizzeria och människor vallfärdade miltals ifrån för att äta denna fantastiska varma smörgås modell större. Ryktet om pizzans storlek och dess vilja att ge oss mättnad har kanske förstorats under årens lopp, men ingen jag talat med kan minnas att dom orkade äta upp en hel pizza när fenomenet var nytt.

På Östra Storgatan öppnades det ett diskotek som hette Sandemans. Detta var inte en lokal där det bara spelades skivor, utan lokalen var inredd för att möta just en diskopublik. Jag vet inte när Studio 54 i New York körde igång sin verksamhet, men Sandemans i Jönköping kan inte ha varit många steg efter. En snabb konkurrent dök upp om jag inte missminner åt Dunkehalla till och det diskot bar namnet Lord. Långt senare har jag hört rykten om att den klubben närmast var att betrakta som en svartklubb, men sådant var inget som berörde oss då.

Jönköping blev också en viktig punkt nu när bilismen verkligen började ta tag i människor och tåget mer började förlora i kraft. Staden låg strategiskt utmed dåvarande riks-ettan och sedan E4-an. Detta gjorde att det nya fenomenet motell började anläggas vid infarterna mot Jönköping, vilket också gjorde det möjligt för Jönköping att bygga ett utomhusbad vid Rosenlund i kombination med Esso motorhotell.

På Frälsis terass handlades det med den nya tidens droger, hasch och amfetamin.

Dessa droger landades snabbt av resande på väg från Holland, Väst-Tyskland och Danmark på väg från Helsingborg till Stockholm. Utan att kunna peka ut länderna på en blindkarta pratades det om Gul libanesisk, Röd afghan med flera länders haschkakors namn. Oftast var dom av så dålig kvalité och innehöll så mycket hö, gräs och kamelhår att det var omöjligt att få ut några effekter av rökandet mer än ett gnistregn.

Idag vet vi vilket högt pris samhället har fått betala för den första romantiska synen på drogerna. 

På soliga dagar drog den nya tidens människor ut på Piren. Mellanölet hade kommit i oktober 1967, haschet köptes på Frälsis och där och på playan samlades människor.

Alla influenser kom söderifrån, västerifrån och österifrån. Än hade inga influenser kommit norrifrån till Jönköping, men detta skulle det bli ändring på 1969.

Det var  en sportredaktör på Smålands Folkblad som helt plötsligt nosat upp årets värvning. Från Hammarby och Stockholm hade Jönköping Södra lyckats att binda mästerliraren Rolf "Kocken" Andersson till sig. Detta var en bomb större än dom som yankeeimperialisterna släppte i allt större mängder i Vienam.

Långt bort i Västergötland rullade informationen fram att Kocken skulle börja spela i Södra. Hemmaplan Stadsparksvallen, mycket vackert belägen högst upp i Jönköpings stadspark och med en fantastisk utsikt över Vättern. Till legendariska namn som Arne Selmonsson, som spelat i bland annat Roma, Gliet Gustavsson och Bogla-Hansson skulle nu den store och omtalade Kocken komma.

Discolamporna slocknade, mellanölet tappade sin gloria, haschpiporna gömdes undan och nu kom allt ljus på J-södra.

En gammal vän ringde till mig mitt i natten på eftersommaren 1969 och beordrade mig att komma till nästa hemmamatch som Södra skulle spela. Han hade då varit nere i Malmö och sett Kocken massakrera stackars FF. Södra hade tagit ledningen med 4-0 och vunnit mot den tidens giganter.

Då jag på den tiden hade nära släktingar i Jönköping, på Lovisagatan på Gräshagen, var det bara att kolla upp busstidtabellen och ge sig iväg. Hade jag vetat då vad jag hade velat veta idag så hade jag haft med mig kamera, anteckningsblock och dessutom kopplat på minnet på ett helt annat sätt.

På Stadsparksvallen bågnade det av människor. Det var säkert en bra bit över tiotusen människor på en arena som aldrig skulle få ett tillstånd idag på att ta in fler än åtta tusen. På långsidan mitt emot huvudläktaren var arenan avgränsad  av ett cirka tre meter högt gult plank. Uppe på detta plank satt ungdomar på rad som vi brukar kunna se kajor sitta på takåsar i skymningen. Hela arenan andades förhoppning, frälsarens intåg, för att rädda den svårt sjuke patienten Jönköping Södra. J-södra kämpade längst ner i allsvenskans bottenträsk, och nu fanns mannen som skulle göra det omöjliga möjligt. Växjös son, som via IFK Stockholm skapat rubriker i Hammarbys färger och nu var återbördad på småländsk mark, dock inte tillbaka i Öster.

Det fantastiska hade ändå hänt året innan att Öster gått direkt från division två till allsvenskan och dessutom omedelbart tagit guld.

Hade inte detta hänt Öster så hade det funnits många supportrar i Växjö som äm idag aldrig hade kunnat förlåta Kocken när han gick till J-södra.

När matchen skulle börja denna magiska söndagseftermiddag var förväntningarna och stämningen på topp. 

Det fungerade inte riktigt som det gör nu, att spelarna kommer ut på arenan i prydliga rader med fair-play-pojkar vid sidorna, utan spelarna drällde ut lite undan för undan när det passade dom. Någon hade en boll med sig och tog lite extra uppvärmning.

Där kom han då, nästan sist av alla. Vrålet och applåderna steg mot himlen likt ett ljud som om det vore en månraket. Någon slog fram en boll framför fötterna på Kocken och han drar till för fulla segel. Bollen seglade iväg säkert trettio meter över mål och landade troligen någonstans på gamla riks-40-infarten vid stdsparkens nederdel. Alla applåder och alla vrål frös för en stund till is och höll sig i detta stadie tills domaren bestämde sig för att sätta igång matchen.

Uppenbart hade alla motståndare nu klart för sig vem som var kung på plan, och att denna kung skulle punktmarkeras. Vid några få tillfällen kom dock Kocken loss från sin övervakare och var mycket nära att göra mål.

Då händer det fantastiska. J-södra får en frispark cirka tjugofem meter ut i plan. Motståndarna ställer upp en mur på klassiskt manér, alltså spelarna ställer sig med ryggen mot bollen och med ansiktet mot sin egen målvakt. Det fanns en enkel och ofta logisk orsak till detta. Frisparksläggaren var oftast den som sköt hårdast. Det handlade aldrig om finess utan här gällde det att skjuta ihjäl dom stackarna som tvingades att agera mur vid sådana här tillfällen. Den andra orsaken, och den kan tyckas lite märklig idag, var att det fanns bara en matchboll. Dessutom var det inte säkert att denna matchboll ens var inköpt till dagens match, utan den kanske hade använts två eller tre matcher innan dess. Det gjorde att våtskyddet runt bollen kunde vara lite sönderskavt och att bollen då hade blivit blöt och ökat tämligen kraftigt i vikt. Därför kunde en boll på den tiden vara ett potentiellt mordvapen.

Det var alltså oerhört hälsobefrämjande att stå med ryggen och rumpan mot frisparksläggaren och dessutom hoppas att inte bli träffad. Dessutom böjde spelarna i muren ofta huvudet framåt, ner mot bröstet för att inte riskera att bollen skulle träffa i bakhuvudet.

Det är vid detta tillfälle vi ser att Kocken ställer upp sig i skytteposition. Kocken av alla! Var det något vi aldrig hade märkt var att han hade ett hårt skott. J-södras värste hårdskjutare stog långt ifrån, och även om ansatsen oftast överträffade effekten av steglängd så stog han ändå för långt ifrån för att vara frisparksskytt. Kocken stog där alldeles ensam, bara några få meter från bollen. Domarens pipa ljuder och muren skakar av rädsla. Fram steppar Kocken, chippar till bollen så att den går högt uppåt för att sedan göra en tvärvändning och liksom byta körfält för att ta den lediga filen in mot målvaktens stolpe där då inte målvakten befinner sig.  Ingen begriper först att det blivit mål. Muren står fortfarande kvar och skakar och har ännu inte känt luftdraget! Målvakten tittar forfarande mot det håll där bollen först var på väg.

Först när den tidens målgest, ryggdunket, börjar ta fart begriper alla att Kocken satt bollen i mål. Jublet på Stadparksvallen stiger till en öronbedövande nivå. Men mitt i allt oväsende kunde jag höra en gammal man bakom mig yttra följande: "Vilken djävla tur han hade på den djävla sketträffen!"

Detta var före Zico, före Maradona och för den delen före Anders Svensson också!

Stadsparksvallen, Jönköping 1969.

Dagens Pulvermos finns ingen som vill ha men kan få det ändå. Några har sagt mig att Dagens Pulvermos är människor som kan jämföras med Jesu tids leprasjuka. Så långt vill kanske inte En Halv Special gå, men utmärkelsen ska inte vara åtråvärd. När nu Svenska Fotbollsförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell får utmärkelsen så beror det på att han fullständigt har svikit sina folkrörelseideal.

Lars-Åke Lagrell, du får härmed Dagens Pulvermos för att du utan skrupler går in och flyttar en allsvensk fotbollsmatch.

Canal+ visar matcherna för pengar och har inget annat än sina aktieägare att tillfredställa med stora stora profiter, men Lagrell har som uppgift att främja fotbollen, spelare och supportrar. Med att flytta matchen mellan Halmstad BK och IF Elfsborg från den 1 till den 3 juli så har du fullständigt svikit flera tusen supportrar. Människor som bokat rum och stugor, som tidigare och senarelagt semestrar. Supporterklubbar som börjat boka bussar för sommarinvasion. Listan går att göra mycket lång på hur Lagrell svikit fotbollens ena viktiga ben, supportrarna.

På det här viset får ingen göra som älskar fotbollskulturen.

Lars-Åke Lagrell; priset finns att hämta i Ulricehamn på en korvmoj som heter Nattkröken. När du någon gång har vägarna förbi så stanna där och beställ en stor tallrik med pulvermos. Be också att du får kvitto för det ska du skicka in till En Halv Special så skickar vi dig ersättningen vid nästa löneutbetalning. 

En Halv Special tänker i denna artikel gå tillbaka till den tiden då det gick att köpa en kokt korv i papper med en strimma senap på.

Tänk er en fotbollskorv med senap och inget annat. Fullständigt otänkbart i dagens samhälle där Big Mac är ledstjärnan i utbudet av ett snabbt mellanmål.

Smeknamn, och även ibland öknamn, har funnits så länge En Halv Special kan minnas. Vi har namn som Svarte Filip, Fölet, Bajdoff, Loket med flera i våra hjärtan och vi kommer att bära dom i våra båda kamrar och även i förmaken om det skulle behövas. Vart och ett av dessa smeknamn har uppstått utifrån spelarens karaktär och på det viset gett en bild av hur just den spelaren har varit som person och som spelare på plan. Andra namn kan vara Degerfors, Nacka, Åby som förknippas med person och ort. Vad det gäller Nacka så har Lennart Skoglund aldrig varit i Nacka och han har aldrig haft en koppling till just den förorten. Hans namn uppstod efter att han spelat en match i Hammarby, som på den tiden låg i division tre, och laget hade förlorat med ganska mycket mot ett på papperet mycket sämre lag. I omklädningsrummet efter matchen uttryckte Nacka det så här: "Med det här spelet skulle vi inte ens vunnit mot Nackas B-lag!" Efter det blev Lennart Skoglund Nacka Skoglund med hela svenska folket.

Idag finns det få spelare som har smeknamn eller öknamn som fått det utifrån karaktär eller personlighet.

Det finns ett kraftigt undantag och det är Anders Svensson! När han flyttade till Southampton som proffs fick han frågan av en svensk tidning vad han saknade mest från Sverige, och Anders Svensson svarade då: "Tacos." Idag är Anders Svensson Taco,Tacos eller Taco-Anders med hela svenska folket. Motståndare såväl som supporters kallar honom för Taco! 

För att avrunda denna inledning vill jag knyta an till en Big Mac. Visst minns vi Djurgårdens sommarvärvning Mc Donald från Arsenal. Lanseringen av honom var ju självklart Big Mac. Bic Mac var dessutom enligt Nick Hornby den mest falske spelaren som någonsin spelat i Arsenal.

Nåväl och mer om detta senare! Nu ska En Halv Special vika in på den nostalgiska banan och besöka Ätravallen i Ulricehamn vid perioden runt 1962. En historisk match utspelas mellan de båda kontrahenterna UIF som står för Ulricehamns Idrottsförening och ÖIS som står för Örgryte Idrottssällskap. I ÖIS finns Agne Simonsson som varit på en sejour i Real Madrid och tillika var anfallare i ÖIS och VM-silvermedaljör från 1958. I backlinjen har Agne en annan legendarisk medspelare vid namn Rune Börjesson.

UIFs spelare är inte lika namnkunniga, men dom har en center som i hela sjuhäradsbygden är ett större orakel än hela Real Madrid. Detta orakel som besvärjs av Pythian i Delphi varje afton bär det legendariska namnet Dynamit.

Namnet hade han fått i en seriematch några år tidigare mot ärkerivalen Månstads IF. Månstad som alltid gjorde bra matcher mot storebrodern UIF hade ledningen med 1-0. Den manliga publiken, kvinnor existerade inte på en fotbollsaren, muttrade surt hela tiden. I halvleken gick gubbsen bakom utedasset och laddade på lite mer supportervatten. Lyckligt omedvetna om att detta vatten satte ner förmågan till varje strategisk analys av allt vad fotboll heter så blev resultatet av supportrarnas rop ett ord: "Skjut!"

Under andra halvlek hörs ordet Skjut eka över Ätravallen. När det är fem minuter kvar av matchen får UIFs center bollen cirka tjugofem meter från motståndarnas mål. Vad ropar publiken om inte Skjuuuuut! Och Dynamit lyder kommandot och drar iväg den nu blöta, tunga och halvt livsfarliga syltan med en kanonträff och bollen landar rakt på ribban med det förödande resultatet att hela målställningen säckar ihop och kvar av hela södra virket är det en hög kaffeved.

Resultatet blev att matchen fick spelas om och då vann UIF över Månstad! 

På detta vis uppstod legenden Dynamit!

Denna Dynamit möter nu Real Madrids svar på Anita Ekberg. Kampen skulle bli mycket ojämn då Dynamit hade hemmaplan. Dynamit visste redan när matchen började vad som förväntades av honom. Alternativen var två men mycket enkla! Alternativ ett: Skjut ihjäl Agne Simonsson! Alternativ två: Skjut ihjäl Rune Börjesson!

Det var mycket folk som samlats på Ätravallen den dagen när ÖIS kom på besök. Enligt dagens vokabulär skulle vi kunna prata om en massa medgångssupporters, men dessa ord var inte uppfunna vid denna tid.

Milton i korvkiosken hade laddat i lite extra för att möta den troliga större efterfrågan. Milton i korvakoket var den enda i hela världen som kunde servera kokt korv i bröd och lägga på senap med en spatel samtidigt som han tittade över sin kund för att följa matchen. Var den mannen hade fått den gåvan ifrån kommer vi aldrig att få något svar på!

Spelet är förlagt på UIFs planhalva hela tiden men ändå lyckas inte ÖIS spräcka nollan. Slaget vid Stalingrad kändes periodvis som en picnic i jämförelse med vad Ulricehamns stolthet utsattes för.  

Det är i detta läge som vår hjälte blandar sig i leken. Någon i den ulricehamnska gulsvarta dressen gör en klassisk rensning och bollen landar vi mittlinjen och dessutom mitt framför Dynamits fötter. Väl medveten om att han har en landslagsback alldeles i närheten drar Dynamit iväg bollen som om han aldrig mer ville se densamma. 

För att förstå vad som händer sedan behöver En Halv Special beskriva följande. Ätravallen hade fått sitt namn av att den låg vid floden Ätran. Ätravallen låg i syd nordlig riktning. I södra änden var entrén och strax innaför entrén låg korvakoket där Milton regerade. På västra sidan var en klassisk läktare av engelskt snitt. I botten var det omklädningsrum och någon form av klubbadministration och som en andra våning var det en vacker läktare med frontpaneler som hissades upp före match.

Vid det norra målet fanns det ett stort problem. Där rann Ätran! Detta hade de ansvariga för stadion försökt att åtgärda med att dels bygga ett anskrämligt utedass och dessutom sett till att det växte höga alar längs norra sidan. Dessa alar skulle skydda bollen från att åka ner i Ätran. Nu litade inte planerarna på sina skapelser fullt ut, utan de hade dessutom inhandlat en liten roddbåt som de placerat i vattnet vid norra målet.

Det fanns ett problem ytterligare, och det var att det endast fick användas en matchboll.

Efter denna utsvävning återvänder vi nu till matchen mellan UIF och ÖIS. Vi är där Dynamit just fått bollen vid mittlinjen. Rädslan för att Rune Börjesson ska komma och ta bollen gör att Dynamit drar iväg den med en superträff. Bollen seglar iväg med en oerhörd kraft. Högt över norra målet och nästan lika högt över utedasset. Bollen dämpas enbart lite av de översta bladverken i alarna för att droppa rakt ner i Ätran. Matchbollen har landat i en å som just där och några hundra meter framåt är ganska strömt även om det inte kan betecknas som en fors.  

Det är nu som det sanslösa händer! För att få tag på denna matchboll rusar UIFs lagledare in genom dörren till omlädningsrummen. Därinne finns nämligen idrottsplatsens vaktmästare. Eftersom det är tisdag är han djupt försjunken i sina tipskuponger men vid det gälla skrik som nu kommer förstår han ändå situationens allvar. På väggen i hans lilla vaktmästeri finns en nyckelknippa, och i denna nyckelknippa finns nyckeln till hänglåset som är till båten som han skall använda. I korridoren in mot omklädningsrummen finns det en stor fiskehåv som han även tar med sig.

Då vaktmästaren genom en cykelolycka ett tiotal år tidigare blivit lätt låghalt är inte  heller hans vandring fram mot båtplatsen av någon hastighet som kommer att hamna i rekordböckerna. 

Till slut sitter han i båten och ror iväg, och redan vid detta laget har vissa spelare i ÖIS börjat tröttna rejält på det uteblivna fotbollsspelandet. En Halv Special hör till och med Real Madrids Anita Ekberg svära.

Ätran gör några krökar vid den östra sidan av Ätravallen och några småungar ser helt plötsligt den frenetiskt arbetande vaktmästaren i sin roddbåt. Ungarna börjar ropa och skrika vilket får en del av den tämligen berusade publiken att ropa: "Skynda dig för fan innan ÖIS åker hem!"

Efter cirka en halvtimma kommer vaktmästaren tillbaka med en fotboll som legat i Ätrans vatten och sugit i sig mer vatten än vad en tvättsvamp mäktar med. Bollen väger vid det här laget säkert fem kilo. Spelet består därefter av ett kortpassningsspel där varje pass görs av en bredsida där passets längd aldrig överstiger tre meter.

Vid det här laget har Agne Simonsson och Rune Börjesson lämnat matchen. ÖIS väljer att spela med nio man, för detta var långt innan det var möjligt att byta spelare under match och mycket långt innan Svenska fotbollsförbundet förstod att det fanns en vits med att ha mer än en matchboll.

Idag får vi byta tre spelare under match och vi har ett flertal godkända matchbollar! 

Det som dock består är myten om den store Dynamit!