En halv special med stark senap och västkustsallad

Carl Bildt är som utrikesminister ett unikum av självgodhet. När Hamas vinner ett, enligt alla observatörer, demokratiskt val i Palestina startar Carl Bildt ett kraftfullt arbete för att Palestina och den palestinska myndigheten ska bojkottas och isoleras. Orsaken sägs ligga i det faktum att Hamas vägrar att erkänna den israeliska staten. För någon dag sedan kommer Irans utrikesminister till Sverige. Iran, ett land med så mycket blod på sitt samvete så att det skulle kunna fylla hela persiska viken och med en tydlig inriktning på att aldrig erkänna staten Israel. Denna representant för denna mördarregim fjäskar Carl Bildt för. Till sin hjälp att fjäska har han Maud Olofsson som skrattande står i TV och berättar om de olika sätten att hälsa i Iran och i Sverige.

Iran är dessutom under en bojkott utfärdat av FN.

Carl Bildt, olja är tjockare än blod, och du legitimerar en mördarregim med ditt agerande. Maud Olofsson, du legitimerar en mördarregim med ditt flin.

Ni ska av En Halv Special få det sämsta pris någon kan få! Åk till Ulricehamn och gå till Nattkröken. Där bjuder jag er på varsin dubbel portion pulvermos. Kostnaden meddelar ni till En Halv Special och så skickar jag in pengarna till Rosenbad vid nästa löneutbetalning! 

För ett antal år sedan var jag och min familj och hälsade på några vänner i Rosengård i Malmö. Vi hade kommit från en semestervecka i Danmark och var nu på hemväg och passade på att göra ett stopp.

Familjen vi hälsade på var människor som var väl bevandrade i betongen. Förutom Rosengård, som dom bodde i nu, hade dom tidigare bland annat bott i Navestad, Guldringen och Silverringen, i Norrköping. Bostadsområden som varje gång dom nämndes i massmedia, nämndes i mycket negativa termer. Det jag kände till om Rosengård, innan vi kom dit på besök, var en bok i socialt arbete som var skriven av Alf Ronnby och Carin Flemström. Dessa två var kanske dom första socialarbetarna i Sverige som såg förändringen av människornas livsvillkor som nödvändiga för att långsiktigt kunna skapa ett bra liv. Självklart ifrågasattes Ronnby och Flemström för sitt arbete. Dom höga cheferna i Malmö ville inte ha någon förändring i Rosengård, utan det dom ville ha var att buset blev sysselsatta med något så att dom inte sprang omkring på nätterna och störde sina grannar.

Carin Flemström, den som jag kanske följt närmast i socialt arbete, flyttade så småningom, om jag minns rätt, till Rinkeby. I början på 90-talet flyttade hon från Rinkeby, tämligen uppgiven hur utvecklingen gått åt fel håll och hur stark segregationen ökat. Hon har dessutom jobbat på Maria ungdom i många år.

Hur som helst tillbringade vi då några bra dagar hos våra vänner i Rosengård. Vi vandrade runt i området, gick till biblioteket, badade i utomhusbassängen. På kvällen var det lite underhållning på en scen och det var allmänt gemytligt.

Efter dessa dagar hade jag ändrat bild av Rosengård som jag lärt mig utifrån Ronnby/Flemströms bok, och bilden jag tog med mig hem var ett bostadsområde med en oerhörd stark dynamik och vilja till liv.

Drömmar är till för att krossas. Kaos är till för att vi ska vakna upp ur våra drömmar och förstå att vi måste göra något konkret och beständigt.

För ett par veckor sedan satt jag och slötittade på TV när Rapport körde igång sin sändning. Ingressen visade på hur ungdomar i Rosengård tände eld på uthus och hur utryckningsfordon hindrades, alternativt inte vågade, åka in på området utan polisskydd. Bilder som var snarlika, även om det var skala1:4, på det som hände i Paris för något år sedan.

Ungdomar i Rosengård, likt ungdomar i Limhamn, Askim, Danderyd, Bankeryd, Brämhult med flera höginkomstområden, som har drömmar och som dom vill förverkliga. Samhället har svikit ungdomarna i miljonprogramsområdena på punkt efter punkt. Möjligheten till arbete, möjligheten till bra skolor, möjligheten till en tro på samhället.

Jag träffar dagligen ungdomar från miljonområden. Jag pratar mycket med dom om deras drömmar och förhoppningar, och oerhört ofta är drömmen att bli fotbollsproffs. Åtminstone upp till sextonårsåldern och sedan börjar utslagningen. I tio, tolv, fjortonårslagen får alla vara med oberonde av kvalité på spelaren, men i sextonårslagen minskar möjligheterna och när den unge är 18 år skall han vara en utpräglad spelare. Det finns ingenstans där utslagningen är så tydlig som i idrott och då självklart även inom fotbollen.

Självklart vill vi se dom bästa spelarna i våra lag. Det är inte det det handlar om, utan om det finns möjlighet för unga människor i miljonprogrammen att drömma om några andra saker än att bli fotbollsproffs. Drömmen om att bli läkare, polis, bibliotekarie, fritidsledare, kort sagt att få ett arbete och en lön att leva på och att kunna betala skatt till vår gemensamma välfärd.

Den drömmen får aldrig bara vara tillskriven de rikas barn, för då lär det nog fortsätta att brinna i Rosengård. Och i Bergsjön. Och i.......!

Sätt in ert eget område på punkterna! 

Vem är väl lämpligare att ge dagens pulvermos till idag på Valborgsmässoafton än födelsedagsbarnet Carl XVI Gustaf. Du har som konung  i Sverige inte något som helst berättigande, utan är enbart en belastning för högerns budgetmål.

Kungar ska endast finnas i två sammanhang. Det första är målkungar i fotboll. Där är det helt korrekt att vara kung.

I det andra sammanhanget då det är tillåtet att vara kung, är i en historisk roll på en film.

Som representant för ett folk, år 2007, stinker det överklass, Öfre Östermalm och fascism.

Carl Gustaf, som jag hädanefter kommer att kalla dig eftersom jag avskaffat monarkin, ta nu en av alla dina bilar och åk till Nattkröken i Ulricehamn. Beställ en rejäl tallrik med pulvermos. Detta är nämligen den finaste utmärkelsen som du någonsin kommer att få av En Halv Special. Dessutom bör tilläggas att Dagens Pulvermos är ett riktigt dåligt pris.

Skicka sedan kvittot till En Halv Special, så bättrar vi på ditt apanage i slutet av månaden.

PS. Ta med en tallrik till Madde också. DS 

Svenska cupen och dom allsvenska lagen går in och får möta lag ute på den svenska landsbygden. Intresset bland falköpingsborna är på topp av två anledningar. Förhoppningen att kunna ge Elfsborg spö och kunna gå vidare och för det andra så är Elfsborg ett älskat lag i Falköping.

Vad är då Falköping mest känt för! Inom fotbollen är det nog att Garvis Karlsson är son av staden. Kenneth Kvist, gammal kommunist och nu ordförande i Hammarby IFs bandysektion. En bandysektion som står på ruinens brant och det enda storlag som aldrig blivit svenska mästare i bandy.

Ytterligar en kändis kan jag på rak arm komma på och det är uthusets alter ego Birgit Friggebo. We shall overcome ville hon sjunga ihop med Carl Bildt när dom var på ett hastigt ihoprafsat möte, om jag inte missminner mig, i Rinkeby.

Det finns ytterligare en sak som Falköping är känt för och det är att det är den kotätaste kommunen i Sverige. Ingen annan kommun har så många kossor per kvadratkilometer som just Falköping. Värt att notera tycker En Halv Special!

Maries gatukök är en klassiker för den hungrige, lätt bakfulle fotbollssupportern. Gatuköket har funnits sedan tidigt sextiotal och troligtsvis längre tillbaka, men detta är så långt skribentens minne sträcker sig.

När vi kommer till gatuköket möts vi av en skylt där det står "Görgött mos med riktiga putäter. Maries". Bara detta att ett gatukök sticker ut hakan och talar om att moset är "görgött" bör belönas.

När vi kommer till Maries är det fyra peroner i kön framför oss. Dom två första är en man i 40-årsåldern och en man i 26-28-årsåldern. Kläderna är lätt oljiga och smutsiga och båda har kepsar som det står John Deere på. Ett klassiskt amerikanskt traktormärke, och som dessutom talar om att det är stora arealer som ska skötas. Det är detta som John Deere är bra på.

Efter dessa  är det ytterligare två män, dock tydliga pensionärer och som just kommit från samma fotbollsmatch som En Halv Special.

Samtliga fyra i kön köper en falköpingsspecialite, nämligen en hälften av varje. Det innebär att du får en bricka med hälften mos och hälften pommes frites och till detta korv eller hamburgare.  Denna variant instiftades i Falköping på slutet av sextiotalet men har inte fått någon större spridning ut i landet. 

Nu går vi in på bedömningen.

1. Smaken. Smaken är totalt sett helt ok. Dock vill jag bryta ner det i de olika delarna. Moset som Marie gör reklam för når väl kanske inte upp till dom himmelska höjder som hon hoppas. Moset är nog äkta vara, men körs i en maskin och får tyvärr ganska mycket av pulvermosets konsistens. Ett äkta hemlagat mos ska ha lite potatisklumpar i sig, för att den äkta smaken ska framträda tydligt. Marie har ändå lyckats väl med kryddningen vilket höjer smaken. Även en timma efter att moset inmundigats finns smaken av mos kvar i svalget. Detta är bra, för det visar att hon vill att det ska smaka. Jag pendlar mellan en 5a och en 6a, men jag bestämmer mig till slut att ändå ge Maries gatukök 5 i bedömningen på moset.

Västkustsalladen är näst intill exemplarisk. Det finns säkert godare och med mer av ingredienser, men Maries västkustsallad är helt ok. Jag ger poängen 7 på västkustsalladen.

Korven är tyvärr ett litet nedköp. Avsaknaden av en god wienerkorv är stor, och det Marie erbjuder känns allt för billigt. Tyvärr kommer Maries bara upp i 3 poäng.

Till slut senapen. En sötstark standard som ger 3 poäng. Ett råd till Marie. Våga stick ut hakan lite mer med både korven och senapen, för det har du kapacitet till. Du skulle vinna många hjärtan om du gjorde det.

Totalpoäng för smak hamnar på 5 poäng.

2. Priset. 48 kronor. Här ligger Maries gatukök riktigt bra till, och det finns ingen anledning att ge mindre än 7 poäng.

3. Bemötande. När vi står vid en korvmoj vill vi bli bemötta med respekt oavsett vilka vi är. Kvinnan som stod i Maries korvmoj utstrålade hela denna känsla. Varje människa i kön var för henne unik och jag kände att det var mig hon var intresserad av att serva. På bemötandet ger jag poängen7.

4. Hygien. Rent och fint överallt. Väl avtorkade redskap och arbetsutrymmen. Rena och fräscha kläder och en trevlig tröja med reklam för gatuköket och till detta en kul skärmmössa som gav ett hygieniskt intryck.

Papperskorgarna var bara fyllda i botten, och då var klockan ändå nio på kvällen. Detta visar att papperskorgarna töms med jämna mellanrum och det ger ett bra intryck.

För hygienen ger jag talet 7.

Totalt 26 poäng är mycket bra. Maries gatukök kan rekommenderas till alla fotbollssupportrar runt om i landet som känner hungern. Det finns dock ett problem om det skulle komma två bussar med hundra hungriga supporters, och det var att det gick ganska långsamt med serveringen. Kanske har Maries ytterligare en växel att sätta in. Det skulle nog behövas. 

Om Leadbelly, legendarisk bluessångare från Mooringssport, Louisiana, US berättas det, att när han var 15 år gammal så hade han en egen gitarr och en egen pistol, båda sakerna gåvor från sin pappa. I december 1917 sköt Leadbelly ihjäl sin kusins fru och blev straffad med 30 års fängelse. För en 29 år gammal människa, dessutom svart,  var detta ett straff kanske hårdare än döden i den tidens segregerade USA.

I Louisiana fanns det en guvernör som hette Pat Neff som emellanåt brukade besöka Sugarland, som fängelset brukade kallas i dagligt tal. Vid ett av sina besök, 1924, fick han höra Leadbelly sjunga en av sina hastigt påhittade bluessånger. Pat Neff blev så betagen av Leadbelly att han omedelbart benådade honom och Leadbelly var en fri man.

Robert Johnson, en annan och kanske den störste bluessångaren/kompositören blev förgiftad av en man vars fru hade krupit i säng med Robert efter ett gig.

Blind Lemon Jefferson dog, drogad, försupen och pank i 32 års ålder, i en snödriva i Chicago 1929. Troligen helt ovetande och helt ointresserad av att den djupaste ekonomiska depression skulle komma och i spåren av den ett världskrig som skulle mala sönder Europa och dessutom utveckla atombomben.

George Best, legendarisk fotbollsspelare i Manchester United, dog 2005, visserligen nästan 60 år gammal, men med en grav alkoholism och skrumplever. Lennart Nacka Skoglund dog 1975 i en ålder av 46 år. Gravt alkoholiserad och med kraftig panikångestsyndrom.

1985  träffade jag  en gammal känd spelare från Sverige. Han hade en tidigare, sedan flera år, avslutad ganska framgångsrik karriär i några av Europas halvstora proffsklubbar. Att jag råkade träffa honom var en tillfällighet och att vi började prata var mer hans förtjänst.

Tio minuter i livet! Tio minuter på tu man hand med en av vad jag skulle kunna kalla för idol inom fotbollen. Och dessa tio minuter öppnade en evighet av hur det kan se ut av utsugning av våra stora stjärnor.

Ni ser oss bara på dom stora arenorna och när ljuset släcks och publiken går hem går vi ut bakvägen till spelarbussen för att kunna åka hem. Det finns ingen glamour när du kommit dit där jag var. Inget kamratskap, ingen som ringer till dig och frågar om du vill följa med och fika. Om jag skulle fråga en lagkamrat om han vill komma hem till mig en lördagskväll och spela spel och titta lite på TV, så skulle han troligen tänka att jag hade en annan sexuell läggning.

Vi gör det för pengarna. Det var som när Ingemar Johansson fick frågan varför han gick upp i ringen och han svarade: Pengarna! Och när Bengt Bedrup frågade om det fanns något annat än pengarna, så tittade Ingemar rakt in i Bengt Bedrups ögon och sa återigen: Pengarna! Absolut inget annat än pengarna!

Men herre gud, något mer än pengarna måste det väl ändå vara!? Nä. Inte när kroppen börjar ta stryk och du börjar fundera på om du kommer att kunna skaffa dig någon annan försörjning än fotbollen. Dom pengar jag tjänar här och nu, dom pengarna ska jag leva på resten av mitt liv. Det finns ingen garanti att något företag vill ha mig i sina annonskampanjer den dag jag lämnat plan.

Tyvärr måste jag rusa nu. Ska iväg till Åby-travet med en gammal kompis. Kanske att hästarna gör ett bättre jobb än vad jag gjorde.

Säger en legend och går sin väg.

1960 fick jag en bok med namnet En miljon för en klackspark. Det var Nacka Skoglunds memoarer. Nacka skrev om hur han signade kontrakt. Hur han träffade sin skönhet Nuccia. Hur han blev pappa till Evert. Hur han gick på nattklubb, nattklubb, nattklubb. Då var Nacka en firad stjärna, och nattklubbarna solade sig i glansen av att ha Nacka hos sig. Äktenskapet sprack, Nacka förflyttades till syd-italien och återvände senare till Sverige. Borta var pengarna, borta var nattklubbarna, borta var solen och kvar fanns bara lägenheten på Katarina Bangata. Gatan där Nacka, Greta Garbo och Björn Borg är födda. Därefter kom dom nya krämarna in och ville sola sig i glansen av Nacka. Fotbollslagen som visste att dom drog publik med Nacka på plan. Allt från Hammarby till Länkarna.

Precis som med Blind Lemon Jefferson visste vi att Nacka var ett offer för sin egen myt och att han aldrig skulle uppnå en ålderdom.

Precis som med George Best. Pecis som med Robert Johnson.

Men det är kanske detta som gör myten, entertainern, bluessångaren, fotbollsspelaren,  så stor. Att vi inte får se dom sitta som 90-åringar med demens och krämarna som ånyo vill sola sig i deras glans.

Detta har vi i alla fall ingen chans att göra med legender som Nacka Skoglund och George Best och en massa andra spelare som vi högaktat.